«Aldri mer Herre, aldri mer! [...] Her står vi Herre, fylt av skam over hva mennesket, skapt i ditt bilde, var i stand til å gjøre».
Bilde
Pave Frans besøkte mandag formiddag Yad Vashem i Jerusalem, minnesmerket over de seks millioner jøder drept i Holocaust. Paven ba foran en krypt som inneholder levninger etter Holocaust-ofre, og la deretter ned en krans med hvite og gule blomster i den kjente Minnehallen.
Med statsminister Benjamin Netanyahu og president Shimon Peres ved sin side kysset paven hendene til seks overlevende fra Holocaust, og fikk etterpå høre sterke personlige historier om ulike skjebner under nazitidens jødeforfølgelser.
Under følger svensk oversettelse av talen [via Vatikanradioen]
”Adam, vad är du?” (1 Mos 3:9) Var är du människa? Var har du hamnat? På denna plats, Förintelsemonumentet, hör vi Guds ord ljuda: ”Adam, var är du?” I denna fråga finns all Faderns smärta för att ha mist sitt barn. Fadern kände till risken med friheten; Han visste att barnet skulle kunna gå vilse... men kanske kunde inte ens Fadern föreställa sig ett sådant fall, en sådan avgrund! Detta rop ”Var är du” ekar som en enda röst här, inför denna gränslöst tragiska förintelse, i en bottenlös avgrund. Människa, vem är du? Jag känner inte igen dig längre. Vem är du, människa? Vem har du blivit? Var du kapabel till sådan fasa? Vad fick dig att falla så djupt? Detta är inte markens jord, som du kom ur. Markens stoft är något bra och mitt verk. Det är inte livsanden som jag har blåst i dina näsborrar. Den anden kommer av mig, det är något mycket gott. (1 Mos 2:7) Nej, denna avgrund kan inte bara vara ditt verk och komma från dina händer, från ditt hjärta... Vem har korrumperat dig? Vem har vanställt dig? Vem smittade dig med övertygelsen att du är herre över gott och ont? Vem övertygade dig att du var gud? Du har inte bara torterat och dödat dina bröder men du offrade dem i ditt eget namn, för att du upphöjde dig själv till gud. Idag återvänder vi till att lyssna på Guds röst: ”Adam, var är du?” Från jorden stiger en lågt jämmer: Förbarma dig över oss Herre! Till dig, Herre vår Gud, rättvisa, till oss vanära, skam. (Bar 1:15) En ondska kom till er som aldrig hade skett under himlens (Bar 2:2). Herre, hör nu vår bön, hör vår vädjan, rädda oss med din barmhärtighet. Rädda oss från detta ohyggliga. Allsmäktige Gud, en själ i ångest ropar till dig. Hör, Herre, förbarma dig! Vi har syndat mot dig. Du regerar för evigt (Bar 3:1-2). Tänk på oss i din barmhärtighet. Ge oss nåden att skämmas för vad vi som människor är kapabla att göra, att skämmas för denna totala avgudadyrkan som föraktade och förstörde vårt kött, som du skapade av jord och som du gav liv genom din livsande. Aldrig mer Herre, aldrig mer! Adam, var är du?” Här är vi Herre, med skammen av vad människan som skapats till din avbild har varit kapabel att göra. Tänk på oss i din barmhärtighet.
